kanskeland

Observationer från Lillasyster Produktion

2009-04-22T12:45:00.003+01:00

Jag sitter för närvarande i ett kontor på södermalm och "jobbar" med att skriva och se viktig ut. Här vistas ett gäng trevloga prickar som man kan läsa både ett och annat om här på blogspot. Jag har fått i uppdrag av Bloggkungen Måns att skriva några rader om Jonas som även han "jobbar" här. Jag har varit här ett gäng gånger och varit "hangaround" och hittills har jag faktiskt inte sett honom göra något faktiskt arbete. Han har burit hit en stor jävla kyl som han har ställt i hallen så ingen kommer fram och sen pratar han sjukt mycket om öl och vin hela tiden.

Han har valt platsen med ryggen mot väggen så ingen ska kunna se att han bara är på youtube och resume hela tiden men alla vet. ALLA VET!!!

Imorgon är det fest och jag har erbjudit mig att hjälpa till men jag får inte. jag tror Jonas åker iväg på "ärenden" hela tiden men att han i själva verket dricker sprit när han är borta. Han är alltd extra glad när han varit borta en stund...vad vet jag?

Nåja jag återkommer när jag vet mer.

Snålhetens fula nuna.

2007-07-19T13:25:00.000+01:00

Jag har inget emot att betala skatt. Jag är inte för skattesänkningar och kan till och med tänka mig att betala mer skatt. Vad kan jag då ha att klaga på undrar ni väl då, jag bor ju i skatteälskarnas paradis. Först betalar någon massa avgifter för att kunna anställa mig, sen betalar jag jättemycket skatt på min lön, sen när jag köper saker för lönen betalar jag mer skatt. Om de sakerna jag köpt är värda något mer än för stunden betalar jag skatt varje år även för det. Jag har säkert glömt lite skatter men det spelar inte så stor roll, det jag vill belysa är inte själva skatterna, det är något helt annat.

Jag antar lite naivt att en del av skatterna går till välgörande ändamål och till att ta hand om dem som inte har det så bra i samhället. Någon sa någon gång i ett TV-program att vi skänker mest pengar i världen till U-hjälp osv.

Om det nu är så att jag skänker så mycket pengar till folk som behöver dem, måste jag då varje gång jag lämnar mitt hem attackeras av nittioåtta stycken dreadlocksförsedda ungdomar med pärmar under armen som antingen kränger mobilabonnemang eller vill att jag ska betala pengar till Greenpeace, Rädda barnen, Unicef, Stadsmissionen, Knutbysekten eller Röda korset? Jag kan inte gå till tunnelbanan utan att bli påhoppad av minst en av dessa moderna tiggare. Tanken har väl slagit mig att jag borde betala lite pengar i månaden till nåt välgörande ändamål så att jag kan känna mig lite osvenskt självgod och belåten men en gnagande tanke vägrar lämna min hjärna i fred.

Varför har vi ett kollektivt dåligt samvete i Sverige som verkar överskugga all konkurrens från världens länder? Kan vi inte få vara lite stolta för att vi faktiskt skänker massor av pengar till de som behöver dem. Måste jag köpa varje nummer av Situation Stockholm och autogirera en hundring varje månad till 8 olika hjälporganisationer för att känna mig anständig som människa?

Visst är det underbart att det finns biståndsorganisationer och att folk känner att de har råd att betala pengar till ett fint ändamål, men måste alla som inte ger pengar känna sig som skurkar?

Vart fan leder väg 222?

2007-05-24T13:07:00.000+01:00

Sverige är ett land med många fördelar, det är vackert och sommaren är ganska varm, folk är snygga och har skojig humor jämfört med stora delar av europa. Det finns dock några nackdelar. Jag tänkte här belysa en av dem, den som irriterar mig mest när jag jobbar. Jag åker mycket bil i jobbet och ska ständigt hitta till nya adresser. Av någon anledning har vi i sverige bestämt oss för att det inte ska vara så lätt för gemene man att ta sig från punkt A till punkt B som det skulle kunna vara.

För det första vägrar man i de flesta stora städer att skylta mot mer än ett ställe. Ska man till IKEA i kungens kurva som är bland de största shoppingområdena i sverige så måste man åka en låååång sträcka skyltat mot fruängen och gud vet vad innan det plötsligt dyker upp en liten skylt innan en avfart. Man hinner ju vända om flera gånger för att man alltid tror att man åkt fel. Mina favoritskyltar är de med bara massa vägnummer, 222 rakt fram, 225 åt höger 226(E4N) åt vänster men inte ett enda riktmärke. Har man tur står det kanske Oslo eller Peking på någon av dem. Det finns ju plats på ställningarna för fler skyltar, sätt då för fan dit fler. Undrar om regeringen fattar hur mycket det kostar samhället med alla som åker fel och måste vända. det är vägslitage och miljöförstörning i stor skala. Alternativet är att utrusta varenda svensk bil med en skattefinansierad gps, det skulle säkert löna sig.

Det andra är eniros kartservice. Det börjar med att man skriver in en adress som eniro inte kan hitta. Man skriver sen in telefonnumret till den adressen, då hittar eniro plötsligt. När man väl fått fram kartan(9 ggr av 10 får man bara upp en stor bild av norden där allt är grönt utom danmark som är gult, och zoomar man in kommer man till sundsvall) så vill man ha en vägbeskrivning. Då får man först välja mellan tre alternativ där alla är samma adress och sen ska man skriva in en adress man ska åka ifrån och får gå igenom hle akonkarrongen igen. När man tillslut fått fram vägbeskrivingen så är det frimärksstorabilder på vägkurvor och en beskrivning som kan avslutas med: "Sväng höger efter 200 m och kör mot" ... Jaha Var ska jag nu då tänker man. Jag tror jag kört exakt efter eniors vägbeskrivning och kommit helt fel ungefär 70% av gångerna och det har ingenting med att jag hittar dåligt att göra. Vi brukar vara tre fyra stycken i bilen som har fullständig panik för vi förstår inte ett skvatt av vad de menar.

Så nej, ränka inte med att hitta på något annat sätt än med en gammal hederlig kartbok. Man skulle fan kunna tro att vi befinner oss på medeltiden ibland.

De utan tänder skola kasta första stenen...

2007-05-15T18:25:00.000+01:00

Idag skulle jag köpa massa vin och sprit till en fest. Det blev två rom och två bib, mer orkade jag inte bära faktiskt. När jag står i kön till den arga tanten i kassan står det en man framför mig, han serbakifrån ut att vara i trettioplusåldern. Han ska köpa en av varje 7,5%ig öl som finns och fnissar och står i. När han ska ställa alla sjukommafemmorna på det därninga gummibandet som transporterar finspriten fram till arga tanten råkar han sprätta iväg träklossen som så finurligt proklamerar att varorna bakom den inte tillhör den betalande kunden, men som trots sin fullkomligt uppenbara funktion nästan alltid förbises och nån gammal ilsken man i tvinnad mustasch tvingas skälla på arga tanten tills hon slår in ett tillgodokvitto så han inte skall behöva betala för massa sjukommafemmor som tillhör en tandlös alkis bakom trots att denna använ trägrejen för att tydligt visa att superstarkölen faktiskt är hans.

Hur som haver så orsakar ivägsprättandet av trägrunkan en massa klirr och fnitter från trettioplussaren som börjar föra nån form av monolog om hur knasiga de där trägrejerna är och hur svårt det är att lägga dem i den specialdesignade rännan där de ligger tills nästa kund ska använda dem. Mannen med den tvinnade taschen frågar om fniss-killen är på röken och får svaret att det är han minsann inte men han hoppas på att bli det(Man blir varm inombords av sån diskbänksrealism). Det är i denna uppståndelse jag märker att mannen saknar ett par gaddar och alla andra på systemet märker att han är synnerligen berusad. När det tillslut är fullisens tur att köpa sina spetsade bira blir han så klart nekad av arga tanten som likt en amerikansk snut proklamerar sina rättig- och skyldigheter gentemot the man. No drunk gets drunker on my watch muthafucka! Detta är precis som de fem miljoner gånger det hänt tidigare på detta system, denna kassa, denna kassör inte speciellt populärt hos den metanolförgiftade tandlösingen.

Han börjar som den lysande taktiker han är med att säga att han bara är salongsberusad vilket får arga tanten att bli helt 100 på sin sak och tar till arga argatantentonen. detta gör tandlöingen mycket upprörd och han frågar varför hon är så arg och påpekar att det här minsann är det värsta han varit med om(En annan tvivlar starkt på detta påstående men håller sin käft stängd ändå). Trots att arga tanten förklarar ungefär femtio ggr att hon inte får sälja sprit till fullisar fortsätter han desperat att argumentera för sin sak och kommer tillbaks några gånger med nyslipade argument och spetsfundigheter. När jag lämnar systemet står han fortfarande och gnabbas med arga tanten.

Min fråga till er är som följer: Varför tror man när man är full att om man bara tjatar och gnatar tillräckligt länge kommer alla att böja sig för ens vilja när man har varit med om motsatsen hundratusen gånger förr. Är det inte bara att knata de 450 metrarna till folkungagatan och försöka där, denna gång utan att diskutera precis varenda detalj i tillvaron med precis varenda kotte man stöter på?

Bredband igen!!!

2007-05-15T18:10:00.000+01:00

Nu är jag com hem-kund. Det betyder att jag har gratis telfoni, halvsunkigt bredband och kan välja playboy-channel om jag vill. Weeee!

Öhhhh...

2007-05-15T18:09:00.000+01:00

Jag är alldeles vimmelkantig, mycket händer, mycket bra...purrrrr!

Orimliga bajsföretag.

2007-05-03T12:30:00.000+01:00

- Goddag det är bredbandsbolagets dummaste försäljare Kjellen.
- Hej jag ska flytta och vill säga upp mitt abbonemang.
- Oj, det är bindningstid till sista augusti om vi kan flytta det.
- Kan ni det?
- Ja, det kan vi.
- Jaha, vad blir det då?
- Det blir ett tio gånger sämre abbonemang för 150:- mer i månaden än du betalar nu.
- Jaha, varför det?
- Många frågar det ja, hahaha.
- Jaha, jag flyttar imorgon.
- Det tar ungefär 5 veckor innan du får det. Vi måste dra dit en tekniker serru.
- Jaha, det vill jag inte vara med om. Jag ringer com hem. Adjöken.
- Men vänta...
- Klick.

Nu kommer jag betala dubbelt bredband i 4 månader. Hurra!

Ska det vara så svårt.

2007-05-02T16:05:00.000+01:00

När man ska flytta och allt är i oordning samt i en förfärlig röra i ens lilla bo så är motivationen att ställa sig och göra ett storkok inte på sin absoluta peak. Det blir då lite enklare att köpa icas portioner med färdigmat som bara är att värma i micron. Det finns dock en hake.

Jag värmer på min pasta bolognese som jag inhandlat för en hel del silverslantar. Den ser ganska god ut tänker jag och slänger in den i reaktorn. När jag sen tar den första tuggan ev den ljumna sörjan(Det blir fan aldrig samma temperatur, pastan är supervarm och såsen är iskall och när man blandar detta blir det kroppstemp.) märker jag att det smakar ungefär precis som bearnaisesås! Det ÄR pasta med bäja. Men det ser inte ut som det. Ingenting i smaken påminner om köttfärssås men det är rött och ser ut som malda djur med tomat.

Min fråga är då: Ska det vara så svårt att skapa mat som smakar ungefär som mat brukar smaka?

Ett tips till good food eller vad fan ni kallar er matsmaksslumpgenerator till företag.

Spagetti bolognese som kommer göra er rika:
500 g köttfärs
15 champinjoner
1 stor gul lök
2 klyftor Vitlök
1 paprika
5 soltorkade tomater
8 svarta oliver
1 msk Sweet chilisås
1 tsk Dijonsenap
1 tärning köttbuljong
2 dl chilisås
1/2 dl tomatpuré
1 dl matlagningsgrädde
1 dl rödvin
Peppar
Paprikakrydda
Timjan
Oregano
Basilika

Gör som ni vill, det blir nog gott hur fan ni än bär er åt. Hacka gärna de större ingredienserna annars kanske det vlir lite konstigt. Eller fan, hacka allt som är större än en ärta.

Lycka till.

Deklaration 2007

2007-05-02T11:01:00.000+01:00

Så sitter man här igen och klockan tickar sakta neråt mot domens timme. Jag har fortfarande inte fått uppgifter som jag behöver och jag tackar gudarna för att jag kan göra det över internet. Jag har heller inte packat någonting idag som jag skulle för jag flyttar på lördag, som tur är bara 6 kvarter så det som inte är klart tills på lördag får jag väl ta på en pirra. Skoj.

Varför skrev jag detta alls? Vem vill läsa sånt här? Det är tråkigt skrivet och ointressant, ungefär som en manual till någon ospännande teknisk pryl. En diskmaskin kanske. Jag borde skriva om hur skoj det var i uppsala och hur ont jag har i kroppen efter att Adam och Jeppa försökt tvinga in mig i en korridorsdusch med kläderna på(de misslyckades förutom ett ben men jag är helt mörbultad). Eller hur smart det var att ha vinkrig i en korridor där vi inte kände en enda människa, det tackar vi Peter för som startade det.

Men jag kan liksom inte få till det. Jag har inte blivit tillräckligt irriterad på något på senaste tiden men det kommer, oroa er icke.

Denna blog är skriven pga klagomål på mitt sporadiska blogande.

Min hemliga perversion

2007-04-26T11:35:00.000+01:00

Idag satt jag och gjorde en lista över folk som ska komma på en tillställning. Plötsligt märker jag att jag håller på med något förbjudet, något smutsig och vedervärdigt...och gammaldags. Jag markerade alla tjejnamn och ändrade teckensnittsfärgen till rött och samma med killarna fast till blått. Det kändes så där lite fint, och gammaldags. Jag fick jättefin överblick över fördelningen av män/kvinnor. Det konstiga var att jag liksom inte kunde ändra färgerna, det var tvunget att vara rött och blått.

Nåja det är så jag bedriver manssvineriet.

Min första motblog.

2007-04-26T09:14:00.000+01:00

Det här är en reflektion över Isabelles blog över vårbudgeten.

Jag ser mig generellt som varken höger eller vänster när det kommer till politik men jag är emot att folk inte ger någonting nytt en chans. Man kan säga att jag inte är speciellt konservativ av mig, jag vill se förändringar där slöseri och inefektivitet fått rosta sönder samhället. Om förändringarna gör saker och ting sämre så kommer jag försöka rösta bort de som skapade dem.

Egentligen är det bara en formulering i Isabelles blog som jag undrar över, eller jag undrar hur hon resonerar.

Hur som helst skriver hon att fördelningen av vårbudgetens förbättringar är orättvis och att de som tjänar mest får mer av dessa än de som tjänar mindre.

Visst låter det orättvist när man hör det? Jag tyckte det först också.

Men sen tänkte jag på ett ord i texten...förbättringar...hmmm förbättringar you say.

Jag vill hellre ha en regering som fördelar förbättringar orättvist än en som fördelar fösämringarna lika. Så enkelt är det, blir det bättre så blir det fan bättre.

Nu kanske ni tycker att jag är osvensk och kanske till och med lite kontinental och må så vara men jag står för det.

Ser fram emot ett svar.

Exkursion

2007-04-23T19:07:00.000+01:00

Där det säljs billiga möbler och stora platta TV-apparater samlas de, människorna. De där som är så omaka men ändå så lika. Tjocka kvinnor i mysbyxor hand i hand med spinkiga karlar i mjukisbyxor. Varannan har något plagg i skinn, förslagsvis väst eller byxor. De går alltid i par och gärna med en eller flera ungar i gåsmarch bakom. Barn som man vet kommer slå sina kamrater och stjäla snickers och CK One när de växer upp och som tillslut kommer sluta cirkeln och köpa sina egna mysbyxor och platt-TV.

Jag måste sett underlig ut där jag gick aldeles själv utan mjukisbyxor eller Dyr teknik på en vagn, jag köpte ingenting alls faktiskt. Jo en tallrik med kycklingbitar, ris och fet sås. Men den åt jag upp på torget där man äter sånt. Det var där de satt och tog igen sig efter att ha shoppat teknik och billiga möbler hela dagen. De hade också köpt tallrikar med kött och fet sås, det var något som vi hade gemensamt...fet sås. Jag tänkte på det en stund och sen gick jag med raska steg mot utgången på Heron City. Varför heter det så? Var det Herr Heron som byggde det eller tyckte de bara att det lät tufft?

Musikkonformism på mitt eget sätt

2007-04-18T16:16:00.000+01:00

Jag har en tendens till att lyssna sönder skivor jag gillar totalt. Om jag mot förmodan hittar nåt som fångar mitt intresse spelar jag skivan om och om igen tills jag tröttnar på den. Det är kanske inte så smart men jag kan inte sluta.

Just nu är det Sophias "Technology wont save us" och Enter the hunts "For life til' death, to hell with love"

Hoppas jag hittar nåt nytt snart för jag börjar bli riktigt less efter ungefär 50 genomlyssningar på en vecka...uhhh.

Jag är trött.

2007-04-17T11:26:00.000+01:00

Vad fan beror det på?

Jag misstänker att det kan vara följande anledningar:
* Dålig kost.
* Ingen motion.
* Sömnbrist.
* För mycket sömn.
* Mycket fest.
* Arbetslöshet.
* Dålig Karma.
* Voodoo.
* Inbillning.

Hjälp mig.

Fanken vad svårt det är...

2007-04-13T10:37:00.000+01:00

Försök göra en snygg instalation av en ananas, två citroner och två apelsiner på ett litet svart fat. Det är helt omöjligt, vad fan tänkte jag? Måste troligtvis ha fler citroner...

Folk över lag...

2007-04-12T17:29:00.000+01:00

I ett par dagar har jag stört mig på en ganska ansenlig hög med gamla fula hyllor, lister och annan generell lägenhetsskit som legat i vår trappuppgång med en lapp där det står varsågod på. Jag tänker att vad är nästa steg? Folk slutar använda toan och bajsar i trappen och sticker ner en liten flagga som det står bon apetite på.

Jag ska ha visning på söndag för min lägenhet och är inte helt förtjust i att det första alla som kommer och ska kolla om de vill lägga ut miljontals kronor på sitt boende ser är en stor hög sopor. Eftersom jag sedan imorse är en ganska driftig man i mina bästa år så tog jag mitt öde i mina egna händer och började släpa ner skiten i grovsoprummet. En ung man kommer in genom porten, det ser ut som han flyttar in i huset. Jag känner mig lite dum som står med en famn full med gammalt skräp, det ser lite ut som jag vill ha det till mitt lilla råttbo nämligen. Jag säger lite ursäktande att det inte är mina grejer utan det är någon idiot som lagt det här, jag är minsann bara på väg ner till soporna med det. Det ser ju ut som skit det här.

Naturligtvis svarar han:
- Det är jag som lagt det där, jag skulle slänga det sen.
Han flyttade visst inte in, utan ut.

Varför händer det här mig hela, hela, hela tiden. Nåja, jag fick i alla fall min åsikt sagd.

All singing, all dancing crap of the world.

2007-04-11T09:52:00.000+01:00

Jag har gjort det igen!

Idag ska jag såga till och måla lister som jag ska sätta upp i köket, skruva upp krokar och en stång som blivit sned i garderoberna och måla lite här och där på de ställen där färgen blivit lite skadad.

Jag har sedan jag gick upp klockan 10 bokat in en lunch och en fika, kvällen är redan uppbokad sedan ett tag. Det kommer lämna förfärligt mycket tid till att fixa börjar jag inse. Jaha, då har vi skjutit upp det en dag till då.

Heroin 2.0

2007-04-09T22:09:00.000+01:00

Jag har än en gång åkt på den beroendeframkallende drogen sitcom. Förra gången var det vänner nu är det scrubs...igen. Har sett nio avsnitt idag och kommer se fler för jag jobbar inte imorgon...jag borde måla och såga lister och skruva upp krokar men det går inte så länge det finns avsnitt kvar. Har ju visning på söndag och ska bort i helgen så det blir lite svettigt frammåt fredag eftermiddag då jag ska åka och jag VET att jag inte kommer vara klar förrän 5 minuter innan jag måste dra.

Varför är jag så här? Varför är Scrubs så jävla bra?

Insikt

2007-04-05T02:16:00.000+01:00

Jag har fått en känsla av att jag inte är "it" med reggaekulturen. Ibland får man förlika sig med tanken på att man är en vanlig "honkey"

Ljuset

2007-04-05T02:10:00.000+01:00

Efter att ha sett en ateistisk jude heilla till musik med en etiopisk president som gud har jag en mycket ljus syn på framtiden.

Ny lägenhet!!!

2007-04-04T18:06:00.000+01:00

En hiskelig summa pengar har nu symboliskt bytt ägare och även en liten lägenhet på södermalm.

Jag är nöjd och väldigt disträ.

The lord giveth and taketh.

2007-04-03T22:34:00.000+01:00

Igår när jag och mitt possey till band lämnade repan och skulle traska hem i den bitande uppsaliensiska kylan(Det är alltid en eller två grader kallare där än i stockholm) så såg vi en ganska stor men rätt slö groda mitt på parkeringen framför oss. Vi dividerade en stund om vad grodan gjorde just där och just vid denna årstid. Man ser inte så många av de små liven när det fortfarande är såpass kallt. Hur som helst bestämde vi oss för att rädda honom och jag tog på mig uppgiften att jaga grodan från parkeringen in i ett lummigt buskage där han kunde gräva ner sig eller vad fan grodor nu gör för att överleva kyla och inte bli grodglassar.

Det lilla livet var påtagligt fruset och hoppade långsamt från mig där jag gick med myrsteg mot honom/henne och försökte se så hotfull ut som jag kunde. Till slut fick jag grodan från parkeringen och in mot grönskan och säkerheten. Nöjda med dagens insats fortsatte vi vår färd hemmåt till fots. Efter ungefär 30 meter hör vi ett ljud som mest kan liknas vid en ganska billig sneaker som mosar en groda och min vän abris tjuter till och tittar bakom sig. Mycket riktigt har han trampat på en groda som befann sig på vägen från parkeringen. Grodan var alldeles platt och till synes helt livlös och vi blev allihopa lite illa till mods. Vad gjorde alla dessa grodor på parkeringen? Var det ett fackmöte eller var dessa två grodor ett par nu dömt att aldrig mer spendera tid tillsammans eller var det helt enkelt bara en slump?

Hur som helst förtog det glädjen över att kanske ha räddat ett litet grodliv när man definitvt tagit ett.

Död och förintelse, nästan.

2007-03-29T15:42:00.000+01:00

Varför är folk helt dumma i huvudet?

Jag ställer mig frågan nästan dagligen men har än så länge inte fått något vettigt svar. Jag satte mig häromsistens på ett flygplan från Stanstead där jag fått ta av mig skärpet och röntga skorna för att få åka med överhuvudtaget. Jag är bland de första att stiga på och jag har gott om platser att väja på. Jag tänker vara taktisk och inte ta en fönsterplats för då dlipper jag be smällfeta brittiska turister att resa på sig så fort jag måste på toa. Jag väljer således en plats bredvid ett par som jag tycker ser ganska normala ut, i alla fall killen. Tjejen visar sig vara ganska enormt överviktig ser jag när jag väl sätter mig. Tur att hon har fönsterplatsen då.

Jag sätter mig och tar upp en tidning och min ipod och lutar mig så gott jag kan tillbaks i det 90 gradiga sätet och sträcker ut benen de 15 cm som är kvar till nästa rad. Man glömmer snabbt hur överjävligt obekvämt det är att flyga billigt.

När jag precis börjat läsa en artikel om Något nytt projekt av Tarantino och Rodriquez börjar helvetet. Plötsligt börjar paret bredvid mig att brottas på något besynnerligt sätt. De slår varandra på armarna och nyper varandra så de tjuter av skratt och förtjusning. Hela sätesraden häver och kränger sig och killen armbågar mig friskt i sidan vid varje tjuvnyp. Först sitter jag bara i chock och väntar mig att detta bara är något form av ryck och att det snart ska gå över men icke. De håller säkert på i en kvart innan jag börjar blänga ilsket åt deras håll, efter ett tag ser tjejen mig och verkar signalera till killen att sluta.

Äntligen tänker jag och ägnar mig återigen åt artikeln som jag har hunnit läsa två rader i. När jag läst en rad till börjar killen trumma på sitt nerfällda bord och luta sig fram och tillbaka för att hitta en bekväm ställning. Han vilar huvudet mot sätet framför och börjar rycka nervöst med benen så att sätesraden än en gång skakar så man inte kan läsa. Jag börjar titta mig omkring efter kamerorna men ser inga. Detta verkar vara på riktigt.

Efter en stund slutar killen att välja position och börjar istället slå på sin tjej igen. Så håller de på resten av resan, jag tror jag ger dem minst 5 onda blickar som gör att de slutar en liten liten stund för att sen börja igen.

Den sista låten på min Ipod innan vi landar är en låt av Theraphy? och Andy Cairns sjunger "All people are shit, bad trip tatooed on my brain." Mycket passande tänker jag och önskar nästan att planet störtar så att världen slipper utsättas för detta pars feta, fula kärlek. I stundens hetta känns det som ett lågt pris att jag skulle dö bara för att få se detta par slukas i ett hav av lågor och sylvassa flygande metallbitar.

När jag tar av mig lurarna hör jag att de är värmlänningar...

Det bra med amerika

2007-03-23T11:52:00.000+01:00

Igår kväll tog vi oss modet att besöka en amerikansk restaurangkedja som heter Big Easy i Södra Kensington. Där serverades det ett halvkilo hummer med två kilo pommes frites, sallad och sås. Det kostade ungefär 200 pix men då fick man en frozen marguerita på köpet. Fiffanvabra tänkte vi och det var det också. Mätt blev man och gott var det. Sen drack vi drinkar på en bar där alla fruntimmer var två meter långa men det är en annan historia...

Ännu mer perspektiv

2007-03-22T12:49:00.000+01:00

När jag ändå är inne i lägenhetstjatet kan jag meddela er att det inte blev någon ny lägenhet denna vecka. Jag hade visst inte två miljoner för att kunna köpa en etta på 42m2. Lika bra var kanske det eftersom jag ändå åkte till London den dagen då jag skulle skriva kontrakt om jag hade haft de där miljonerna, man är inte så sugen på att använda sig av fullmakt när det kommer till sådana summor, kan man verkligen lita på folk nu för tiden?

Hur som helst så bor jag nu hos min vän och hans flickvän i ett rum med kokvrå på 15m2 utan toa och dusch vid Earls Court. Den har dock alla de brittiska kännetecknen. Det är knögglig heltäckningsmatta i hela huset, duvorna sitter och bajsar på avloppsrören som går precis förbi fönstret som består av ett tunnt, tunnt lager glas som gör att det dels är samma temperatur inne som ute och dels att man mycket tydligt hör all trafik och tjutande myndighetsfordon.

För detta härliga boende betalar de 8000:- i månaden och det hävdar de är mycket, mycket billigt. Innan bodde de i Richmond i en liten tvåa för 20.000:-/mån och det är typ som att bo i uppsala om Stockholm får representera London.

När man nu bor detta mysiga råtthål(det är faktiskt råttor i väggarna) får man lite perspektiv på sitt eget boende. Mina 25m2 förefaller riktigt rymliga och det faktum att det inte är minusgrader i rummet gör att det känns riktigt lyxigt. Kanske har jag råd att låna de därna miljonerna ändå. Jag kommer ju bo tre ggr större än vad mina vänner bor på här...tillsammans.

Fast jag kommer betala ungefär än hälften av vad de betalar.

Bostad till varje pris

2007-03-20T12:12:00.000+01:00

I storstaden vill alla bo, alla som har massor av pengar i alla fall. Det har nämligen blivit ganska så dyrt att bosätta sig i Stockholms innerstad har jag märkt. Varje år säger männen i de höga hattarna att priserna är på väg ner och att marknaden är överhettad men det verkar inte hjälpa vad de säger. Folk gräver djupare och djupare i sina fickor och skattkistor för att bosätta sig ett par tre stycken på några kvadratmeter. Det är ju så kul att bo nära pulsen och utelivet, det spelar ingen roll att det tar en timma att pendla till jobbet som ligger i västerhaninge. Man ska bo i innerstaden!

Det stora problemet med mina raljeringar är att jag faktiskt är en av desa människor. Jag gav just ett bud på 1.650.000 på en 1,5a på söder. För en m2 av den lägenheten får jag en trea i Mariestad, man får perspektiv på saker och ting då.

Fast vem fan vill bo i Mariestad?